Hos brorsan
Nu sitter jag hemma hos Danny och har gosungen Liam i knäet, han har lite feber och när han är sjuk så blir han så gosig, vanligtvis far han ju runt som blixten så jag njuter verkligen av de här stunderna. Samtidigt som jag skriver det här frågar han vad jag skriver, säger att jag skriver om hur söt han är och då ger man mig världens sötaste leende, bara så där som han kan. Ett Liamleende. Gud vad jag älskar honom! Han är verkligen solskenet i mitt liv, min ögonsten! Han är hela mitt liv. Han är verkligen våran prins, hoppas att han en dag förstår hur stor påverkan han har haft på alla de som står han nära.
Och på tal om något annat, Danny ville följa med upp till Christoffer imorgon så vi ska åka bil, jag ska köra, första gången jag kör långt. Woho! Känns riktigt kul att han vill följa med, han vanligtvis så neg och surig, och man ska jämt göra som han säger men nu äntligen gör han som jag vill, men det krävdes en liten sanningsutskällning innan han gav med sig.
Aja, nu ska vi äta mat! Finns inget godare än brorsans köttfärssås!

Exakt sådär känner jag för min brors yngsta Natalie :)